Hållbar utveckling

Bruntlandrapporten (1981) skriver i Vår gemensamma framtid att:

”Hållbar utveckling är sådan utveckling som tillfredsställer nuvarande behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillfredsställa sina behov.”

Det finns tre dimensioner av begreppet hållbar utveckling; ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet som gemensamt och ömsesidigt stödjer varandra för att skapa en långsiktig och hållbar samhällsutveckling.

Ekologisk hållbarhet

Regeringen har satt upp mål för den ekologiska hållbarheten. Miljön ska skyddas, vilket bland annat innebär att utsläpp inte ska skada människor och att det naturliga kretsloppet ska värnas. Vidare sägs att naturfrämmande ämnen inte bör förekomma i miljön och att den biologiska mångfalden ska bevaras. Det andra målet är att skapa en effektiv användning av energi och naturresurser. Det innebär att användningen av energi och material ska begränsas. Samhällsplaneringen ska sträva efter resurssnåla produkter och processer.

Ekonomisk hållbarhet

Ekonomisk hållbarhet handlar enkelt uttryckt om att få ekonomin att gå ihop och kommuner har olika strategier för detta. En strävan mot ekonomisk utveckling är ett vanligt långsiktigt mål. Det handlar om att kunna möta efterfrågan med ett lämpligt utbud. Det handlar också om att använda sig av lokala produkter och tjänster för att värna om den lokala ekonomin.

Social hållbarhet

Social hållbarhet är ofta den dimension i den hållbara utvecklingen som upplevs som svårast att definiera och det finns inte heller någon allmän definition av begreppet. Men den sociala hållbarheten fokuserar på människor och mjuka värden som demokrati, rättvisa, mänskliga rättigheter och livsstilar. Folkhälsa, kultur, trygghet, droger, livskvalitet och jämställdhet är några ämnen som diskuteras i kommunen i deras strävan efter social hållbarhet och en social livsmiljö.

Läs gärna: ”Vår gemensamma framtid” (Bruntlandsrapporten) Orginaltitel: Report of the World Commission on Environment and Development: Out Common Future.