Livsloppsperspektivet

Teorin har ursprung i Peter Rossis (1955) studie om skälen bakom amerikanska hushålls omflyttningar och är ett sätt att studera och undersöka hushålls motiv bakom beslutet om att flytta eller stanna kvar. Enligt teorin anpassar hushåll sitt boende efter förändrade behov, som ett resultat av förändrade hushållsammansättningar genom livscykelns gång. Varje hushåll genomgår olika stadier i livet och vissa av dessa stadier ger en ökad benägenhet att flytta då det råder en obalans i förhållandet mellan hushållets behov och faktiska boendesituation. Det kan handla om att en familj skaffar barn eller att ens partner går bort. För att undersöka hur flyttbenägna ett hushåll är bör man därmed studera vart i livscykeln de finner sig samt hur deras relation till sin nuvarande bostad och bostadsområde ser ut. Sannolikheten för att ett hushåll flyttar ökar generellt sett nära inpå en förändrad livssituation såsom bildandet av familj, separation, sjukdom som kräver omsorg eller en partners bortgång. Med åren har teorin vidareutvecklats till att ta mer hänsyn till varje enskild individ i ett hushåll och hur ordningen och längden på händelser i livet kan skilja sig åt mellan hushåll och individer. Livsloppsperspektivet anser därmed även att flyttar i större grad beror på förändringar hos varje enskild individ och när i livet stora händelser sker istället för demografiska cykler som hela hushållet passerar.

Källor:

Rossi, Peter H. 1955. Why Families Move: A study in the social psychology of urban residential mobility. Glencoe, Illinois: The Free Press.

Abramsson, Marianne; Elmqvist, Anna & Magnusson Turner, Lena. 2014. Äldres flyttningar och motiv till att flytta eller bo kvar.