Våld i nära relation

Våld i nära relationer definieras oftast av att brottsoffret har en nära relation till förövaren som nästan alltid innehåller starka emotionella band. Vilket försvårar motstånd, uppbrott och anmälan. Själva våldet sker oftast i offrets hemmiljö och ökar i intensitet ju längre relationen består.

Våld i nära relation kan uppstå i alla relationer och begränsas inte av könsidentitet eller sexuell läggning. Vem som helst kan vara förövare eller brottsoffer. Relationen behöver inte heller vara en parrelation utan kan vara den mellan ett barn och en förmyndare eller andra familje-och släktrelationer.

Läsvärd forskning och teoretiskt ramverket gällande detta är Nils Christies (1986) teori om det ideella offret. Kort sammanfattat beskriver den offerstatusen som ett resultat av sociala konstruktioner och syftar på vilket brottsoffer som ges legitimitet och status som idealt offer och därmed också ges större möjlighet att erbjudas den hjälp och stöd som är önskvärt. Vilket leder till en viktig insikt om hur retoriken kring denna typ av brottslighet måste öppnas upp för att inte tillåta hur brottsoffer exkluderas legitimitet som just brottsoffer.

Urban Utveckling har tidigare genomfört en processutvärdering för att möjliggöra Danderyds kommuns fortsatta arbete med motbyggandet av våld i nära relationer. Klicka här för att läsa mer.