Webers teori om industrilokalisering

Enligt Webers teori (1909) lokaliseras industrier där det blir som billigast ur en transportsynpunkt, utifrån vikt, distans, arbetskraft och agglomerationer. Närhet till marknad och råvaror blir således centralt ur ett lokaliseringsperspektiv. Teorin utgår från ett flertal antaganden, det primära är att transportkostnader är likvärdiga i alla riktningar, där den mest lämpliga lokaliseringen är transportkostnaden är den minsta, utifrån dragkraften från marknad och råvaror.

Enligt modellen räknar man så kallade isotimber (linjer = transportkostnad) och den totala kostnaden slås ut där triangel och isotimber intersektionerar. Därtill beräknas den plats, genom isodapenes, som utifrån ett arbetskraftsperspektiv som industrin skulle gynnas av en flytt inom för att spara kostnader på arbetskraft.

Teorin har däremot kritiserats för att antagandena är för simpla, och att de inte reflekterar verkligheten där faktorerna ser annorlunda ut i praktiken. 

Källa: Olsson, K., Vilhelmson, B. 1997. Geografiska begrepp och termer. 1. uppl. Stockholm: Natur och Kultur.

D. Fearon (2002) Alfred Weber, Theory of the Location of Industries, 1909

R. Hayter (1997)

The dynamics of industrial location : the factory, the firm and the production system